Jag saknar dig...
Det har nu gått ett par månader sen du försvann. Men saknaden efter dig är inte mindre... Snarare större. Du var, är och förblir min bästa vän. Jag minns alla glada promenader och allt bus. Hur glad du var varje gång som orden "ut och gå" fanns i samma mening. Hur du kom varje dag klockan 1 för att lägga ditt huvud i mitt knä för att säga till att det faktiskt är dags att gå ut och gå. Varje dag samma klockslag. Allra gladast blev du ju om vi tog bilen och åkte till stranden så du kunde få jaga och dyka efter stenar man kastade. Då var du lycklig, och aldrig har jag heller varit lyckligare än när vi hade roligt tillsammans. Se bara hur stolta vi är över vår snögubbe.
Tyvärr så blev du ju sjuk... Och jag är ledsen att jag inte kunde vara med sista tiden. Men jag vet att du är glad där du är, jag känner det. Bara för att din kropp inte orkade längre så är våra tankar hos varandra. Du är med mig. Jag saknar att prata med dig. Men någon gång kommer vi vara på samma plats igen. Och då ska vi ta milslånga promenader bland snö och allt du tycker är roligt.
Jag saknar dig Trickie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar